Mitt i Stockholm, på Södermalm, satt Lars Klinting och tecknade djur och växter från hela världen. I fönstret in till ateljén kunde man ofta se en uppstoppad fågel eller några insekter som skvallrade om vad som försiggick där inne.
Intresset för att teckna hade han med sig från uppväxten, men han hade ingen formell utbildning utan var egentligen utbildad möbelsnickare med en plan att vidareutbilda sig till trä- och metallslöjdslärare. Han kom dock inte in på Slöjdlärarseminariet och fick istället jobb som illustratör av tekniska detaljer. Lars tröttnade dock snabbt på det enformiga jobbet och på 70-talet blev han lärare på Levande verkstad (S:t Eriks folkhögskola). Efter fyra år tröttnade han även på läraryrket och satte sig vid köksbordet och tog fram idén till boken ”Örjan den höjdrädde örnen”, en finurlig historia om hur den lilla kungsfågeln lyckas bota kungsörnen Örjans flygrädsla. Örjan hade han träffat på några år tidigare på en ö vid Lofoten. Örnen bodde med sin familj i en bergskreva som Lars gick förbi varje dag. Örnparet döptes till Örjan och Ebba och historien började ta form. Boken gavs ut 1982, den blev hans genombrott som författare och illustratör och han kunde därefter fortsätta att arbeta med barnböcker. Berättelsen blev även en animerad film regisserad av Lars Klinting och Hamid Navim, med Lena Nyman, Peter Harryson och Per Myrberg som röster. Filmen hade premiär 1999 och blev nominerad till en Guldbagge.
Nästa bok blev ”Pärlsork”, som handlar om en liten sork som tröttnar på sin omgivning och beger sig till bergen i fjärran. Åter använde Lars sitt stora naturintresse kombinerat med en lagom dos med fakta och pedagogik för att skildra Pärlsorks vandring mot bergen. Sedan kom ”Vårdträdet” ut, som beskriver livet på en gård på Gotland genom flera generationer. Därefter ägnade sig Lars åt en rad illustrationsuppdrag, bland annat svampboken ”Trollsmör och trattkantarell” av Görel Kristina Näslund, Rudyard Kiplings ”just så”-historier, ”Nybörjarens kokbok, från A till Ä” av Britt Sandquist-Bolin och John Pohlmans ”Pohlmans väderlek”. Lars var nu en etablerad barnboksförfattare och illustratör, och 1987 fick han Elsa Beskow-plaketten för sin samlade produktion.
När det så blev dags att göra en egen bok igen föll valet av ämne återigen på fåglar. Hans eget fågelintresse väcktes en sommar i slutet av 1960-talet då han jobbade på Stockholms norra kyrkogård, där det fanns många fåglar och två fågelintresserade arbetskamrater. ”Första fågelboken” är en fälthandbok för barn och nybörjare, som beskriver 40 av Sveriges fågelarter med text och illustrationer. Valet av arter gjordes med tanke på vilka fåglar som barn och nybörjare har en chans att få syn på, de som finns i stan, i parker och i trädgårdar. Boken blev utsedd till årets Panda-bok av Världsnaturfonden. Därefter fick han uppdraget att illustrera Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa” (1989), innan han fortsatte sin naturserie med ”Första trädboken”, ”Första insektsboken” och ”Första djurboken”. Lars hade en förhoppning att om man visar hur fantastiskt allting är skapat i naturen, så blir man mer rädd om den.
Han fortsatte sin pedagogiska ambition genom bävern Castor. 1995 kom ”Castor snickrar” ut, som nominerades till Augustpriset. Valet föll på bävern eftersom det är ett byggande djur och bäverns latinska namn är just Castor. För Lars Klinting var det viktigt att behålla respekten inför djur när man förmänskligar dem och han har sagt att ”gränsen går vid att sätta brallor på djuren”. Castor fortsatte, tillsammans med sin kompis Frippe, att visa barn hur man syr, bakar, odlar, målar och lagar en punktering. Castor-serien blev Lars mest framgångsrika böcker, och de har kommit ut i närmare trettio länder världen över. Mellan Castor-böckerna hann Lars Klinting även med ytterligare ett prestigefyllt illustrationsuppdrag. 2001 kom Astrid Lindgrens ”Jul i stallet” ut i nyutgåva.